På rätt kurs igen!

I helgen bar det iväg till Eringsboda igen och fortsättningskurs hos Kim M Kimselius. Vi var bara fyra st från samma kurshelg från förra sommaren, så vi samlades ihop med ett gäng där en del gått del ett och några som var helt nya.

På bilden ses från vänster: Irma, hon gick förra årets kurs tillsammans med mig. Irma har vunnit pris i novelltävling och fått noveller publicerade i tidningar . Sedan kommer Karin som också gick med oss förra året. Karin har sedan förra året fått sin novellsamling ”Världsberättelser” utgiven på Visto förlag. I det långa mörka håret döljer sig Pia, Monica står med en kaffekopp i handen och sittandes på bänken är Åsa, som skrivit en roman/deckare ” Skuggor av ljus” som getts ut på Grim förlag. Längs till höger sitter Ulrika som jobbar på flera böcker, närmast ligger en novellsamling som ska ges ut. Och så Kim, vår helt suveräna kursledare. Hennes kurser är så prestigelösa. Inga stora krav ställs på deltagarna. Kim  plockar upp oss där vi är och får oss framåt och våga lite till hela tiden. Trots hennes stora framgångar och över 40 böcker utgivna så är hon alltid ödmjuk och ”bara Kim”. Det är en stor del av Kims deltagare som blir utgivna på ett eller annat sätt. Det säger en hel del om nivån på hennes kurser.

Det här är det rum jag bodde i på kursen. Lågt till tak, tjocka bjälkar i taket, kraftig lutande golv.

Även jag som är rätt kort behöver böja på nacken för att komma in genom dörren.

Det måste blivit varmt snabbt i rummet när det en gång eldades här, för rummet är pyttelitet.

Jag och flera med mig anmälde oss även till nästa år kurs. Kims kurser blir fullbokade snabbt, så det är bäst att vara ute i god tid.
Nu har jag en massa rött i mina sagor jag hade med mig till kursen. Tiden framöver kommer jag att rätta och arbeta om det Kim har föreslagit.

/Gunnel

Annons

Nästa bok..

Efter en spännande höst och vår med allt arbete med Morfar och humlorna behövde jag en mental semester. Eftersom vi inte gett ut någon bok tidigare var allt nytt och så otroligt mycket att ta reda på, hålla reda på och bestämma. Väldigt roligt och stimulerande men samtidigt väldigt jobbigt. Karoline var höggravid samtidigt som hon målade och hade sin då 1-årige son att ta hand om.
Men nu är vi på gång igen och jobbar med nästa bok, som har arbetsnamnet ”Morfar och räven”. Som ni förstår av titeln så är den spännande!
Den här berättelsen har också precis som ”Morfar och humlorna”, till stora delar hänt i verkligheten.
Även den här berättelsen har Gunilla Zetterman, våra barns lågstadielärarinna fått läsa. Hennes kommentar om den var: Den här skulle jag absolut ha läst högt för mina elever. Då skulle vi kunnat prata om döden på ett naturligt sätt. För naturligt är det ju att rävar tar sig en höna om de kan. Det finns många saker man kan diskutera med barnen om, när de läst den här boken.

Vi jobbar på samma sätt som med förra boken; jag skriver, Karoline läser sagan och målar sedan de bilder hon tycker passar. Sedan går vi igenom hennes bilder tillsammans, pratar om eventuella ändringar, vilka scener är viktiga att illustrera osv.

Vilka bilder som kommer med i boken har vi inte bestämt än. Men den här tycker jag om! Den är ännu inte klar, mer ska färgläggas och fler detaljer kommer till. Men jag tycker om Morfars ansiktsuttryck här. Han har just upptäckt att räven varit i hönshuset och nu är han arg! Molly däremot är glad. Hon tycker bara att allt är spännande.

Har du ännu inte läst vår första bok som kom ut i mars 2017, så finns den att beställa på Bokus. Den finns även i Söderköpings bokhandel, leksaksaffären Lilla snigel i Norrköping och hos Ernia interiör och våffelstuga i Gamla Linköping. Vill du ha den signerad så är du välkommen att beställa den här på vår hemsida.
Böckerna passar från fyra år och uppåt. Flera har berättat för oss att de läst den för sina gamla föräldrar och personal på äldreboende har läst den för de äldre och boken har varit mycket uppskattad!

/Gunnel

Nu är det midsommar och dans!

Midsommar hemma på gården var som andra högtider mycket tradition. Tidigt på morgonen direkt efter mjölkningen åkte farfar, pappa och vi barn med traktor och vagn för att hugga alla de björkar som skulle stå vid dörrarna. Förutom de som stod vi vår ingång skulle sommargästerna ha sina. De skulle helst ligga framför deras dörr så tidigt som möjligt, enligt farfar. Han tyckte det var speciellt kul om sommargästerna inte ens var vakna då vi lämnade björkarna vid deras ingång.

Under förmiddagen var det fortsatta förberedelser, midsommarstången som senare skulle kläs skulle fram, bord och stolar bars från alla håll och ställdes ut på vår stora gräsmatta. Mamma och farmor lagade mat, köttbullar, janson och farfars älskade inkokta ål. Den såg så läskig ut att jag aldrig vågade smaka på den. Mamma hade ofta gjort sin kalljästa farinlimpa som fick jäsa över natten och bakades ut tidigt på morgonen, så hela huset doftade av nybakt bröd.
Recept på limpan kan ni hitta här.

Senare var det dags att plocka blommor och löv till midsommarstången. Vid 14-tiden kläddes stången och vi fikade tillsammans. Senare på kvällen kom vänner till farmor och farfar. Var vädret bra dansade vi och lekte lekar. Farmors syster Tyra spelade dragspel, farbror Gunnar spelade munspel och hans söner gitarr, så mellan köttbullarna och sillen sjöng vi allsång. Sent på kvällen dukades groggen fram. Något jag såg fram emot, då visste jag att farfar och farbror Gunnar skulle börja berätta historier från förr. Ibland berättade de historier från när de varit inkallade under andra världskriget. Många midsommarkvällar har jag somnat under bordet eftersom jag vägrade gå och lägga mig. Då skulle jag ju missa allt de berättade om. Så här i efterhand när jag skriver hur det var, hör jag hur nästan löjligt idylliskt det låter. Som barn tycker man ju ofta om traditioner, det man känner igen och vet vad som ska hända. Och fortfarande som vuxen tycker jag om traditioner, allt behöver inte vara exakt från år till år men vissa bitar är viktiga. Potatisen,sillen och köttbullarna, musiken, jansonen, gräddfilen, och, och och…

En helg i juli bär det iväg till Eringsboda och fortsättning i den skrivarkurs för Kim M Kimselius jag gick förra året. Då kommer jag att äntligen att få  Morden på Färgargården , den antologi som vi skrev tillsammans efter förra årets kurs. Den novell jag bidragit med heter ”Under ytan” och utspelas under sommaren 1910.

 

Boklansering 25 mars 2017

Vilken fest det blev! 60 st gäster kom. En hel del släkt, grannar och vänner. Men också flera, för oss okända, som följt vårt arbete från allra första början via blogg och Facebook.
Ingen av oss hade någonsin varit på en boklansering, så vi hade inga förutbestämda ramar hur det ”skulle vara”.

Vi hyrde hembygdsgården i Västra Husby, Söderköping.  Anledningen till att vi ville ha festen just där, var att mamma och pappa, bokens morfar och mormor, var i bygdegården i sin ungdom. Pappa spelade bl.a fotboll på planen utanför i fotbollslaget. Vi visste också att det skulle komma en del äldre släktingar, så det skulle vara lätt och nära för dem att gå från parkeringen till lokalen. Bygdegården blev perfekt.
På plats fanns också journalisten Owe Berggren från Länstidningen Östergötland, som skrev ett fint reportage om oss.

Vår egen fotograf Ludvig.

Gästerna fick ett glas bubbel när de kom. Vi fick paket och blommor. Det minglades och skrattades, stämningen var hög.
Var vi nervösa, Karoline och jag? Jajamensan. Men bara vi kom igång så släppte nervositeten. Jag höll ett kort föredrag om släkten, visade bilder och berättade om några händelser från gården där vi bodde. De händelser som sedan blivit till sagor.

Foto: Anja Praesto

Under tiden som jag höll föredraget, skötte barn och deras respektive kaffekokning och våffelgräddning. Tidigare hade sonen Björn bakat bullar. Allt flöt på perfekt.

Foto: Owe Berggren
Efter föredraget blev det signering. Kaffe, det hann Karoline och jag ta först några timmar senare. Det blev en mycket lyckad tillställning. Många av gästerna sa att de gärna kommer till lanseringen av bok nummer två också. Flera som inte kunde komma den här gången, har hört av sig och frågat om de får komma nästa gång?

Tja, man kan väl ha en fest för varje bok?

Boken ”Morfar och humlorna” köper du från vår hemsida för 129 kr inklusive frakt eller från Bokus för 138 kr.

Lansering och journalistbesök

I fredags hade vi besök av Elisabet Bergquist som är journalist på Norrköpings Tidningar. Lite nervöst innan men hon var proffsig och fick oss att känna oss bekväma med alla frågor.
Vill du läsa artikeln finns den här.
Lördagen den 25 mars hade vi lanseringen i den bygdegård där verklighetens morfar och mormor var på fester och andra tillställningar. 60 st kom och firade med oss! Lite mer om det i ett senare inlägg.
På plats där var även en journalist från Länstidningen Östergötland. Troligen kommer den artikeln i veckans tidning som kommer på fredag.
/ Gunnel

Morfar och humlorna. Storyn bakom och en förhandstitt

Boken Morfar och humlorna som nu går att beställa här på sidan under fliken”Köpa boken” har en verklig händelse bakom sig.

En sommardag när jag kommer hem till gården ser jag att det flyter 4-5 små barkbåtar i dammen. De är prydligt fastbundna i grästuvorna i kanten med blått balsnöre. Jag frågar pappa vem som lagt i dem. Lite motvilligt berättar han att det är han byggt små landningsbanor till humlorna.
Så här börjar boken som handlar om just den händelsen:

Morfar och humlorna

Morfar och mormor bor på en liten gård ute på landet. På gården finns tjugo höns, en ko som heter Rosa, katten Linus, tio får och hunden Molly.

När morfar och mormor behöver hjälp med något, kommer deras vuxna barn hem och hjälper till. Ganska ofta kommer barnbarnen för att hälsa på. Då dricker de kaffe tillsammans i köket eller sitter ute i trädgården under fruktträden. På gården finns också alla de hus som brukar finnas på små gårdar: ladugård, hönshus, snickarbod, traktorgarage, vedbod, jordkällare och så huset morfar och mormor bor i förstås.

Morfar och mormor satt i köket och hade just druckit förmiddagskaffe. Idag var det dags att se till trädgården. Gräset behövde klippas och trädgårdslanden vattnas. Mormor ville köra gräsklipparen idag, därför fick morfar ta hand om landen.

Mormor tog på sig sina grå stövlar och gick ut till traktorgaraget där åkgräsklipparen stod. Hon fyllde på bensin i tanken, startade klipparen och puttrade iväg mot gräsmattorna.

Morfar gick och hämtade den stora gröna vattenkannan och en hink som stod vid husväggen. Med dem kunde han bära mycket vatten från den stora dammen, som låg precis bredvid huset och trädgården.

Just som morfar böjde sig ner för att fylla vatten i kannan hörde han ett svagt konstigt surrande: ”Bzz, bzz, blurr, blurr”. Han såg sig omkring men kunde inte upptäcka något konstigt. Han fortsatte att fylla på vatten i kannan. Då hörde han surrandet igen fast lite ilsknare den här gången. Han tittade sig omkring igen men nu, där! Nu förstod han var ljudet kommit ifrån. En liten bit ut i vattnet låg en humla och försökte komma upp.

Humlor är ju inte så bra på att simma. –Vad gör du där, sa morfar tyst så bara humlan kunde höra.

Humlan svarade inte utan viftade argt på vingarna för att ta sig upp. Det enda som hände var att den snurrade runt, runt i vattnet.

Den såg nästan ut som en liten motorbåt som åker runt, tyckte morfar.

Fotot nedan är på pappa som sitter på bänken under björkarna vid dammen. Just den damm som Morfar och humlorna utspelas vid.

Verklighetens Morfar på bänken under björkarna vid dammen. I vagnen sitter Björn som nu gör musik till inläsningen och Karoline som illustrerar boken går vid kanten.

/ Gunnel

 

Kvinnorna i mitt liv. Farmor

En som betytt mycket för mig är min farmor Anna Cecilia. Hon föddes 27 maj 1900, som nummer två i en skara av fyra flickor. 1912 dör lillasystern Sigrid Viktoria, två år gammal i ”bröstkatarr”. 1938 dör storasyster Gerda, 40 år gammal i TBC.

Anna ca 18 år

Farmor köpte tidigt en lådkamera. Den användes flitigt genom åren och hon köpte aldrig någon nyare modell. Bilderna hon tog var ofta från vardagen när de arbetade. Bilden nedan är hennes arbetskamrater, ”statarkärringar”. Vilka damer! Pappa sa att han aldrig förstod hur de orkade. Han berättade att han själv sett en höggravid statarkvinna med födslovärkar sitta och handmjölka, gå in i köket, föda barnet och direkt efteråt gick hon ut till ladugården och fortsatte att jobba. Det låter ofattbart men pappa var inte den som ljög eller överdrev.
Både kvinnor och män fick slita hårt för sin överlevnad. I lantbruket behövdes att kvinnorna kunde  arbeta både ute och inomhus. Farmor var tillsammans med farfar uppe tidigt om morgnarna och mjölkade korna. Sedan var det matlagning, disk och tvätt. I skördetid var hon såklart med ute på åkrarna, utöver de  vardagliga sysslor som skulle hinnas med

Farmors arbetskamrater, statarkärringarna med sina mjölkspannar. Farmors syster Tyra längst till höger

Slakten om höstarna var bland det värsta hon visste. I hennes arbetsuppgifter ingick att skölja gristarmarna som sedan skulle användas till korvskinn. Hon stod bakom brygghuset där de slaktade, sköljde tarmarna, kräktes, fortsatte ett tag till och kräktes igen. Sedan var det bara att gå in och laga mat till alla som var med och hjälpte till. Mådde illa eller inte, jobbet skulle göras.

Alltid förklädet på, hon jobbade precis varje ögonblick. Här är de finklädda för att åka in till staden. Förklädet åkte inte av förrän det var dags att kliva in i bilen. Säkert höll hon på att diska upp det sista efter frukosten när kortet skulle tas.
När jag var liten och mamma och pappa jobbade var jag hos farmor och farfar. I bland hade de folk hemma som gjorde dagsverken. Farmor hade då förberett maten kvällen innan. Hon var med ute och jobbade, gick in lite tidigare för att få maten blev klar i tid. Jag fick hjälpa till med att duka och göra allt klart. Farmor och jag satt sedan vid vedspisen och såg till att de hade allt de behövde. Tog vattnet eller något annat slut var vi där med en gång och fyllde på. Det gällde att se till att folket som var där och jobbade fick sin mat och kunde komma ut och jobba igen så fort som möjligt. Vi åt när karlarna gått ut. Farmor diskade sedan var det jobb igen. Leka fick jag göra på gärdet. Blev jag trött, fick jag lägga mig i dikeskanten och sova en stund.
Hon lämnade ett stort tomrum efter sig när hon gick bort 77 år gammal. Jag tänker på henne ofta, både med glädje och värme.

 

Böckerna har anlänt

Idag på morgonen fick jag ett sms från DHL. Bara att gå in och boka tid för leverans. Tiden som fanns var onsdag nästa vecka. Inte troligt att vi skulle vänta en vecka på att få hem dem!

Janne och jag tog lilla skåpbilen och susade in till Norrköping. Bra med en skåpbil, pallen gick att lasta in med en truck. Karoline hade gett klara order på telefon; ni öppnar inte en låda innan jag är hos er. Inte ens lite!

Vilken känsla att äntligen få se dem på riktigt.

Vi är så stolta över böckerna. Vi gjorde det! Det är också så kul att hela familjen är involverad på olika sätt i boken. Till min stora fasa upptäckte jag att den fina pennan jag köpt för signering kladdar på det lite glatta pappret. I morgon bitti åker jag in och köper en annan penna. De förbeställda böckerna måste ju komma iväg i morgon!

Vi har hela tiden haft en vision om vilken känsla vi ville ha i böckerna, hur de skulle kännas att bläddra i, färgerna i den. Jag vill ge dem som läser böckerna en känsla av landet, en lugn men ändå lite lagom spännande plats att få ta del av. Jag tycker vi har lyckats bra.

/Gunnel

 

 

 

 

 

Ny recension på Morfar och humlorna!

Författare Kim M Kimselius har gett en fin recension på Morfar och humlorna. Den allra första fick jag för ett år sedan av 5-årige Erik.

Kim M Kimselius

Det är lite nervöst att skicka iväg materialet till någon och sedan vänta på ”bedömningen”. Kommer de verkligen tycka om sagan?
Så här skrev Kim om den:
“En charmig bok som passar både stora och små. Leendet sitter som klistrat efter att ha läst boken. Älskade historien, språket och den godhjärtade gamle mannen.”

I fredags fick vi ”sättningen” från Sandra på Idus förlag. Nu ska vi gå igenom texten för att se så inga stavfel smugit sig in och att alla bilder ligger på rätt plats. Omslaget var jättefint, bara lite småjusteringar som vi vill göra. Vi tror att tidsplanen håller; utgivning i  mars 2017.

/Gunnel

Bakom kulisserna

Det jobbas febrilt lite här och där med boken. Eller böckerna kanske är bättre att säga. På Idus förlag sitter nu Sandra och ”sätter” Morfar och humlorna. Hon lägger in text och bild i ett speciellt program som sedan blir en tryckfärdig fil. Där ser man hur boken kommer att se ut i färdigt skick. Vi väntar med spänning på filen. Vi ska sedan gå igenom den och se att allt är så som vi vill ha det och att inga tryckfel smugit sig in.
Martin jobbar på hemsidan, vilket han gör på sin lediga tid. Strax efter att han börjat jobba på hemsidan fick han en massa extrauppdrag på sitt ordinarie jobb. Men vi har gott om tid, allt kommer på plats.

Samtidigt jobbar jag med manus till nästa bok som går under arbetsnamnet Morfar och räven. Karoline har just i dagarna fått sin andra son, Melker. Så hon är barnledig ett tag framöver.

Vi jobbar också med marknadsföringsbiten. Hur gör vi för att på bästa sätt nå ut med vår bok? Var kan vi synas och vilka är intresserade av boken? Eftersom vi ger ut på eget förlag har vi inget stort traditionellt förlag i ryggen som kan köpa reklamplats i tidningar osv. Marknadsföring är dyrt och är ni som jag ganska trött på all reklam så är det ju än viktigare att synas på rätt ställen.

/Gunnel