Från början hade vi tänkt skriva berättelserna som hänt på den gården enbart för familj och närmaste släkt. Men när vi pratade om dem så fick vi fler och fler beställningar på våra eventuella böcker. Vi insåg att det fanns ett större intresse för dem än vi från börjat trott.
Jag själv vid höskörden sommaren 1967
På 70-talet när jag gick började skolan, kände de flesta någon bonde. Kanske var det en släkting eller så fanns det en bonde nära sommarstället. Numera är det inte så. Många barn bor i städer och har inte den självklara kontakten med landsbygden, djuren och det livet längre. Vi vill berätta hur det livet såg ut och kan se ut även idag. Omtanken om djuren, människorna och lugnet i tillvaron.
Berättelserna är ganska enkla och jag har låtit dem vara så som de var. Barnen får så mycket intryck ändå i vårt samhälle idag. De måste redan från tidig ålder handskas med svåra och tunga ämnen. Vi vill med våra böcker ge läsarna en stund av ett lite lugnare tempo.
En scen ur ”Morfar och räven” Illustrerad av Karoline Antoniusson
Karolines bilder ger berättelserna liv. Med sina unika bilder har hon lyckats fånga det jag velat berätta. Flera läsare har sagt att de ser så mycket kärlek i bilderna. Jag tror det är kärleken till hennes morföräldrar som lyser igenom. Karoline tillbringade stor del av sin barndom med morfar och mormor, på just den gård jag skriver om i böckerna.
Räven kommer på besök i ”Morfar och räven” och biter ihjäl några höns. Det kan för många barn vara tillräckligt spännande och skrämmande.
I första boken ”Morfar och humlorna” räddar morfar humlorna från att drunkna. Min pappa, som är Morfar i böckerna, hade ingen tanke på egen vinning när han gjorde det. Han bara tyckte att han skulle hjälpa dem när han kunde. Om man ser det stora i de små händelserna, finns det mycket att reflektera över i sagorna.
Vi hoppas ni kommer att trivas de stunder ni tillbringar med oss på Morfar och Mormors gård!
/ Gunnel och Karoline
Morfar och Mormors gård 