Jag har fått många frågor om hur man gör för att ge ut en bok. Här kommer min väg fram och erfarenheter från att inte kunna någonting om bokutgivning, till att ha gett ut en bok på eget förlag.
Jag kan än så länge väldigt lite, det finns dem med mycket mer kunskap i ämnet. Besök gärna Kim m Kimselius hemsida . Kim är en fantastisk författare och en enastående egenutgivare, dvs. hon ger ut sina böcker på eget förlag med stor framgång. Hon håller skrivarkurser flera helger på sommaren i Eringsboda och har även distanskurser. Dessa kurser har i tidningen Skriva, utsetts till en av landets bästa
.
Jag själv har aldrig haft någon egentlig dröm om att bli författare. Det var berättelserna som ville skrivas ned. Sagorna började pocka mer och mer på uppmärksamhet. Till slut satte jag mig ned och började skriva. Jag skrev bara rakt upp och ned själva storyn. Jag brydde mig inte om grammatik eller rättstavning. Jag ville bara få ned allt på papper så jag kunde se hur det såg ut. Första manuset blev väldigt rörigt. Då blev det dags att skriva om, lägga till och dra ifrån. Boken ”Svenska skrivregler” införskaffades. Jag har bara grundskolans svenskaundervisning, samt att jag läst ganska mycket genom åren. Mest facklitteratur och barnböcker.
Så småningom behöver man låta någon annan läsa det man skrivit. Någon som läser manuset för första gången har lättare att se om historien saknar logik någonstans, tankehopp eller om du har en massa upprepningar osv. Denne någon behöver vara en person man litar på. Kritik är ofta svårt att både ge och ta. Den man visar för behöver också förstå att det är ett icke färdigt manus de håller i sin hand. Många är inte vana att läsa ett tidigt utkast av en story. Ju mer du har bearbetat texten innan du lämnar den ifrån dig till en testläsare, desto bättre.
Du kan t.ex. skriva frågor som du vill att de ska svara på när de läst manuset. Be dem att först läsa ditt manus, sedan gå igenom frågorna och läsa texten igen. När jag skrev på min novell till antologin ”Morden på Färgargården” upptäckte jag att min syster förstod en viktig ledtråd som hade med en kakelugn att göra. Mina barn förstod inte alls den ledtråden eftersom de inte bott i ett hus där man eldade i kakelugn. Jag fick skriva om vissa bitar i den novellen. Utan testläsare i olika åldrar hade jag inte insett att jag missat den detaljen. Jag tog för givet att alla förstod vad jag menade.
Jag bad min sambo och mina vuxna barn att läsa mina allra första texter. Det gick bra, men jag förstår att det kan vara svårt. Man ska ju fortfarande vara sams efter att man fått kritik på sitt dyrbara manus. Lite senare vågade jag släppa iväg dem till min syster och bror.
Karoline Antoniusson
Jag frågade Karoline, min näst äldsta dotter, om hon ville göra illustrationer till boken. Hon var först lite tveksam men efter att ha fått fundera lite på det, ville hon gärna vara med. Hon har alltid målat, jobbat i lera och varit väldigt kreativ ända sedan hon var riktigt liten. Sagorna behövde bilder, så det kändes naturligt att hon skulle göra dem. Karoline har tillsammans med sina syskon tillbringat stor del av sin barndom hemma hos morfar och mormor på deras gård. Sedan hon var liten har hon hört mig berätta historierna som hänt på gården.
Känner man ingen illustratör så kan man söka på nätet. På Facebook finns flera grupper, ”Illustratörer på Facebook” och liknande.
I det här läget skickade jag två stycken barnboksmanus till fem stora förlag. Idag inser jag att jag skulle besparat förlagen det jobbet. Men just då ville jag bara se om jag fick någon reaktion från dem. Det fick jag, genom de standardrefuseringar jag fick tillbaka. Förlagen får in så många manus att de inte hinner läsa allt. Om de läst mina manus eller inte, vet jag inte. Men tillbaka kom de med ett artigt ”Nej tack”.
Jag köpte också Kim M Kimselius skrivar bok: ”Att hitta glädje i skrivandet” samt Kristina Svenssons: ”Författarboken” och ”Förverkliga din bokdröm”. Dessa böcker var till stor hjälp genom hela processen fram till färdig bok ut till butik. Jag läste dem både fram och baklänges. De fick följa med som kvällsläsning på vår semester. Jag insåg att jag behövde få mer hjälp med skrivandet så det blev det dags att anmäla mig till en skrivarkurs hos Kim Kimselius.
Mer om det i del 2 av ”Jag har en idé till en bok”.
Morfar och Mormors gård 