Farmor och farfar gifte sig nyårsafton 1927. Då var farmor 27 år och farfar 22 år. Tre månader senare kom min pappa till världen. Farmor låg hemma i kökssoffan hos sina föräldrar under nära två dygn, innan pappa föddes. Tack vare den envisa och duktiga barnmorskan klarade sig båda två. Till hjälp fanns också farmors mamma och systrar. Barnmorskan Maja Nyberg är med vid barndopet tre veckor senare, står antecknat i kyrkoboken.
Farmor fick inte efter den svåra förlossningen några fler barn, något hon sörjde. Farfar däremot ville inte ha fler barn. Inte efter att ha varit så nära att mista sin Anna och ”pöjken” vid förlossningen.
Att farmor bara hade pappa bidrog säkert till den, för den tiden, nära relation som hon hade med sin son och som varade hela livet ut.
Farfar var uppvuxen under mycket fattiga förhållanden. Hans far, Röde Alfred, var lite för glad i sprit och hans mor fick gömma undan pengar så gott hon kunde, för att det skulle finnas något över till mat. Röde Alfred var känd på bygden dels för sin röda hårfärg (där av namnet) men också för sitt dåliga humör när han druckit.
Farmors uppväxt var fattig den med, men kanske var den något bättre eftersom hennes far inte hade problem med spriten.
Farmor Anna, farfar Gusten och deras son på söndagspromenad 1929
Var och hur farmor och farfar träffades vet vi inte. De växte upp nära varandra, så de borde ha setts som väldigt unga. Kanske vid kyrkskolan eller på grusvägarna på väg till och från dagsverkena.
Under sina första år som gifta arbetade farmor och farfar som statare på den lite större gården Evalund. Efter åren som statare, som både var slitigt och fattigt, jobbade farfar som lantarbetare några år. Senare hade de olika arrendegårdar och 1959 köptes den egna gården.
Pappa utbildade sig efter sina 6 år i skolan till snickare. Han högg i skogen vintertid och körde ut timret med den egna hästen. När det inte fanns skogsjobb tog han dagsverken bl.a. med att lasta av båtarna i hamnen. Mamma jobbade som piga och barnflicka på flera gårdar efter sina 7 år i grundskolan. Senare gick hon ett år på lanthushållsskolan Leordnadsberg. Mamma och pappa såg varandra för allra första gången när mamma gick på lanthushållsskolan och pappa jobbade vid ett bygge precis bredvid.
Mamma Evy vid examen på lanthushållsskolan.
Mamma berättade att flickorna hängde vid fönstren så ofta de kunde för att få syn på snickargrabbarna, medan lärarinnorna jagade bort dem från fönstren under stora förmaningar. Senare träffades de i en förening, SLU; Sveriges Lantbruks Ungdom.
Nyförlovade. Påskafton 1955
Påskafton 1955 förlovade de sig. Då var mamma 19 år och pappa 27 år.
Mamma berättade att hennes föräldrar först inte var så glada över förlovningen. Röde Alfreds barnbarn, hur skulle det gå? Drack han också? Han hade samma hårfärg som sin farfar, var han också lite ilsk av sig? Förr ansågs de med rött hår ha extra dåligt humör. Men mammas föräldrar lugnade sig snart och blev nöjda med svärsonen.
Strax efter förlovningen blev mamma med barn och fick skriva till kungen för att få tillstånd att gifta sig, eftersom hon ännu inte var myndig. På den tiden blev man myndig först när man fyllde 21 år. I oktober samma år gifte de sig och i februari 1956 föddes min bror.
Julafton året därefter, 1957, kom min syster till världen. Vid den här tiden hyr mamma och pappa rum och kök på gården Lindero. Farfar och farmor arrenderar granngården Stora Hagsätter.
När de hade varit gifta i två år och barnen var 1,5 år och 10 månader, blev pappa inkallad till repövning. Repövningen var inte så långt hemifrån, så pappa kunde komma hem på lördagarna. Trots det är längtan efter varandra stor och de skriver till varandra flera gånger i veckan.
Oktober 1958 torsdag kväll.
Älskade Gunnar!
Hej Älskade Make!
Hur har Du det. Vi hoppas på det bästa. Var rädd om dig så det inte händer något. Du skulle sett Åke när du ringde hem i tisdag när han fick veta det var pappa som ringt började han gråta. Och så gick han o la sig han låg och snyfta pappa, pappa en bra stund. Vi har plockat päron i eftermiddag. Kaninerna dör som flugor av de 8 är 4 döda, den 5:e ser dålig ut, men de andra ser pigga ut än så länge. Vita kaninen yngla i måndags natt. Hönsen värper dåligt 8 -10 ägg om dan, idag 7 ägg. Så det blir inte mycket kosing där. Jag tänkte åka med till stan då, om Berit vill ta flickan åt mig. Åke får följa med har jag tänkt.
Mamma skriver om hönsen som värper dåligt. De sålde ägg på torget i staden varje lördag som gav välbehövliga pengar till hushållskassan. Kaninerna hade de för köttets skull, så när mamma skriver att kaninerna blivit sjuka och dött förstår man att det betydde lite mindre mat på bordet.
Pappa skriver:
Hej Älskling.
Ja nu har vi börjat lägerlivet i Prästtomta. Vi ligger i skogen direkt, klockan är 7 på tisdagkvällen, jag sitter utanför tältet i ficklampans sken, och försöker få något läsbart till ”Gullet”. Jag mår fint och tolkningen gick bra, en kullkörning råkade en grabb ut för, men det avlöpte bra. I morron skall vi till Finspång-Vånga hållet, vi kommer inte tillbaka till tältplatsen förrän torsdag kväll så natten mellan onsdag-torsdag får vi väl sova under bar himmel. På fredag morgon startar vi hemfärden men vi skall inte komma till Linköping förrän lördag förmiddag, så det blir väl dåligt med vilan. Det är ju bra att du hjälper Far och Mor, farsan blir väl bättre igen får vi hoppas. Du får väl säga åt dom att tat lugnt, jag kan ju hjälpa till bara jag kommer hem ifrån det här helvetet, det värsta är väl över nu, ni hade ju bara vårvetet kvar. Det var ju fint att du fått pengarna, håll i dem med bästa händer så dom räcker länge. Jag lär inte få något över på min avlöning, allt är ju så dyrt. Kom ihåg symaskinen det är väl snart dags. Hönsen värper väl dåligt för de har ju inget lyse men det får jag fixa när den dagen kommer. Slutar med Puss och Kram till Älsklingen o barnen o vovven.
Hälsa barnen att jag ska krama dem hårt när jag kommer hem.
Hälsa till Far o Mor
Hoppas du kan läsat Älskling
”Tolkningen gick bra”, skriver pappa. De tolkade med cykel efter traktorer till området där de skulle tälta. En sträcka på ganska många mil. Pappa tyckte det var extra jobbigt att vara hemifrån, förutom längtan efter mamma och barnen, hade han dåligt samvete för att han inte kunde vara hemma och arbeta. Hans far hade blivit sjuk och skulle egentligen vila men i skördetid fick vilan vänta. Mamma gick till farfar och farmors gård, lämnade barnen hos farmor och var sedan med ute och hjälpte till på åkrarna. Farmor tog hand om barnen, såg till att det fanns mat till dem som arbetade ute på fälten och mjölkade korna morgon och kväll. Mamma var stark och kunde även köra traktor, något farfar skröt om. Hans sonhustru kunde minsann köra traktor! Pengarna pappa skriver om är det bidrag staten betalade ut till familjen, under repmånaden. Pappa påminner också i brevet om avbetalningen på symaskinen.
Mamma svarar:
Oktober 1958
Min Älskade!
Tack för brevet. Jag skall skriva nu meddetsamma tänkte jag, hur har Du haft det ute. Ja jag såg i ÖD att manövern är avblåst nu. Så jag hoppas att snart få höra av Dig allra helst att Du kommer hem. Både barnen och jag längtar efter Dig. Britt-Marie börjar säja pappa nu, Papp papap sär hon. De va tur att Du påminde om Symaskinen. Ja nog håller jag i penga allt vad jag kan.
Mamma fortsätter brevet med att berätta om några väninnor som fått barn och att hon varit hemma hos sina föräldrar och hjälpt till i deras lantbruk. Alla hade ont om kontanter så som tack för hjälpen fick hon mjölk till ett värde av 26 kr. Andra gånger så kunde det vara ägg eller potatis.
Många Hälsningar Din Fru
Barnen
Far o Mor
Dina svärföräldrar
Vovven
1959 köpte farfar och farmor Lindero. Att gå från det fattiga och slitsamma livet som statare till att kunna köpa egen gård, måste ha känts stort för dem.
Gården var på 15 ha fördelat på åkrar, ängar och lite skog. Ladugården hade plats för 11 kor, en tjur och en arbetshäst. Där fanns hönshus, ett grishus som så småningom byggdes om till snickarbod, ett litet mejeri, tvättstuga vid den stora dammen, jordkällare, garage för maskiner och så det stora boningshuset, som bestod av två lägenheter.
Nu när farfar och farmor köpte gården kunde mamma och pappa flytta upp på övervåningen. Där bodde de i två rum och kök. Farmor och farfar bodde på bottenvåningen som också bestod av två rum och kök. Fyra år senare, 1963 kom jag till världen.
Storebror Åke hjälper till med slaskhinken
Storasyster Britt-Marie skalar potatis
Det var utedass och man fick bära in vatten och bära ut slaskvatten. Huset värmdes upp enbart med ved, så det fanns alltid sysslor för oss barn.
När mamma började jobba på LM Ericsson var jag fyra år. Jag fick vara hos farmor och farfar på dagarna och följa med i deras arbete. Jag stortrivdes!
1970 tog mina föräldrar över gården och mina farföräldrar flyttade till ett litet hus de köpt, som låg precis intill. Under flera år kom farfar nästan varje dag för att hjälpa till. Farmor kom hon också som extrahjälp vid behov.
Mina föräldrar fortsatte driva gården. Garage byggdes ut så moderniteter som skördetröska fick plats och även ladugården byggdes ut. Mer mark arrenderades och snart hade de plats för 20 kor.
Jag med favoritkon Dana
Vi syskon valde alla tre att utbilda oss inom lantbruk när det blev dags för gymnasiet.
Så småningom blev de pensionärer, mamma och pappa. Korna såldes och de skaffade får istället för att hålla markerna öppna. Hönsen fanns kvar, ankor och några grisar. Efter några år fanns där en ko igen. Det gick liksom inte att låta bli. Nu hade de 11 barnbarnen kommit också, som ofta var hemma hos dem, både för att hjälpa till och att leka.
2005 flyttade mamma och pappa till staden och en sonson tog över gården. Både han och hans fru har heltidsjobb och sköter gården på fritiden. Den gård som för några årtionden sedan kunde försörja fyra vuxna och tre barn är nu för liten för ens att kunna försörja en familj.
Det är någonstans i den här tiden som tankarna kommer på att skriva ned alla dem händelser som hänt på gården. Berättelser som jag berättat för mina barn; morfar som räddade humlorna från att drunkna. När räven tog nästan alla hönsen. Eller den gången det hände så mycket att de inte hann klä julgranen förrän annandag jul. Från början var tanken att det skulle bli böcker enbart för familjen. Men det var så många som ville höra dem, så vi bestämde oss för att låta fler få tillgång berättelserna om Morfar och Mormor och deras gård.
Morfar och Mormors gård 