Välkommen!

Välkommen till barnböckerna ”Morfar och Mormors gård”! Jag, Gunnel Antoniusson, är uppvuxen på en liten gård i Östergötland och det är den gården och mina föräldrar som är inspiration till böckerna. Illustrationerna är gjorda av Karoline Antoniusson. Alla berättelser har till stora delar hänt i verkligheten. Pappa räddade humlorna från att drunkna (första boken), räven tog nästan alla höns och pappa och mamma var bekymrade hur det skulle gå för rävungarna hela sommaren. Eller den julen det hände så mycket att de inte han klä julgranen förrän annan dag jul.
Boken Morfar och humlorna passar från 4 år och uppåt.

Boken beställer du här: Beställningsformulär 

Boken kostar 99 kr+ frakt för 1 st bok 39kr. Fraktavgiften för 2 st böcker är 57 kr och för 3 -7 st böcker 69 kr. Du betalar inom 14 dgr med den faktura du får tillsammans med boken.

Här på bloggen kan du läsa om bakgrunden till böckerna och vägen fram till färdig bok.
Facebook: Morfar och Mormors gård
Instagram:  @gunnelantoniusson  och  Karolines @ugglanogeten

Annons

Tanken med böckerna

 

Från början hade vi tänkt skriva berättelserna som hänt på den gården enbart för familj och närmaste släkt. Men när vi pratade om dem så fick vi fler och fler beställningar på våra eventuella böcker. Vi insåg att det fanns ett större intresse för dem än vi från börjat trott.

Jag själv vid höskörden sommaren 1967

På 70-talet när jag gick började skolan, kände de flesta någon bonde. Kanske var det en släkting eller så fanns det en bonde nära sommarstället. Numera är det inte så. Många barn bor i städer och har inte den självklara kontakten med landsbygden, djuren och det livet längre. Vi vill berätta hur det livet såg ut och kan se ut även idag. Omtanken om djuren, människorna och lugnet i tillvaron.
Berättelserna är ganska enkla och jag har låtit dem vara så som de var. Barnen får så mycket intryck ändå i vårt samhälle idag. De måste redan från tidig ålder handskas med svåra och tunga ämnen. Vi vill med våra böcker ge läsarna en stund av ett lite lugnare tempo.

En scen ur ”Morfar och räven”  Illustrerad av Karoline Antoniusson

Karolines bilder ger berättelserna liv. Med sina unika bilder har hon lyckats fånga det jag velat berätta. Flera läsare har sagt att de ser så mycket kärlek i bilderna. Jag tror det är kärleken till hennes morföräldrar som lyser igenom. Karoline tillbringade stor del av sin barndom med morfar och mormor, på just den gård jag skriver om i böckerna.

Räven kommer på besök i ”Morfar och räven” och biter ihjäl några höns. Det kan för många barn vara tillräckligt spännande och skrämmande.
I första boken ”Morfar och humlorna” räddar morfar humlorna från att drunkna. Min pappa, som är Morfar i böckerna, hade ingen tanke på egen vinning när han gjorde det. Han bara tyckte att han skulle hjälpa dem när han kunde. Om man ser det stora i de små händelserna, finns det mycket att reflektera över i sagorna.
Vi hoppas ni kommer att trivas de stunder ni tillbringar med oss på Morfar och Mormors gård!

/ Gunnel och Karoline

Hur kommer du på vad sagan ska handla om?

Sagorna är alla berättelser som jag själv varit med om på något vis. De har hänt i verkligheten hemma på gården. Så själva kärnan har jag, vad sagan ska handla om. Sedan får jag börja måla ut berättelsen.
Hur dagen startade i verkligheten för mamma och pappa den dagen pappa räddade humlorna vet jag inte. Där funderade jag på vad som skulle kunna ha hänt.

I verkligheten satt de precis som i Morfar och humlorna och drack förmiddagskaffe tillsammans. Sommartid ofta utomhus annars inne vid köksbordet. Så det var lätt att tänka sig att de satt där och pratade om vad de skulle göra under dagen. För länge sedan, när människor hade tid för de där små sakerna, pratade de ofta med brevbäraren. De visste vad han hette och lite om hans familj. Brevbärare Karl-Erik  visste exakt vilka som bodde i vilka hus på hans runda. Hur många barn det fanns i stugorna, vad katten hette och när det var kalas på gång. Så sagans brevbärare har även han funnits på riktigt.

Berättelsen i bok nummer två, Räven i hönshuset, den historien fick vi precis som i boken, höra talas om långt senare.

Lyssna på ett stycke ur boken

Här kan du lyssna till början på Morfar och humlorna. Boken finns endast i bokform, så det här är bara för att du ska få en känsla av boken. Lyssna och njut av östgötskan! 🙂

Årets bok och berättarmässa i Linköping

Samtidigt som vi jobbar på nästa bok, ”Morfar och räven”, så närmar sig julen. Det är den tid då de allra flesta bokinköp görs. En otroligt viktig tid för oss att visa upp oss och kunna nå ut till våra läsare. Vi hade tur och var ute i god tid i våras och fick en plats på årets bok och berättarmässa, TellUs,  den 2 december i Linköping.

Före fem var jag uppe för att hinna ge hundarna och ta ut dem en morgonrunda. Även hönsen behövde få sitt. Lampan hade just tänts hos dem när jag rusade in i hönshuset. Några av dem satt fortfarande kvar på sina pinnar och försökte vakna. De undrade säkert varför jag kom så pass tidigt en lördagsmorgon.

I år har mässan fått större yta att vara på och i och med det plats till fler utställare. Flera stora namn som Emelie Schepp, Björn Ranelid och Birgitta Ohlsson kom dit. Och så vi förstås! 🙂

Elisa Våhlund, en kurskamrat från förra årets skrivarkurs hos Kim Kimselius var en av besökarna. Han och hans fru är författare och illustratör av bokserien Handbok för superhjältar. Kul att se honom igen och höra om framgångarna av deras böcker! Första boken har sålt slut i flera omgångar och har nu även översatts till Isländska. Bok nummer två har i serien har just kommit ut här i Sverige.

 

Johan Anderblad hälsade på hos oss också. En del känner igen honom från Bolibompa eller från barnprogrammen Johans fordon. Han är författare till böckerna om Bojan. Numera även läsambassadör .
Det blev många intressanta möten. Stoltast blev jag nog när en känd författare och förläggare ville att Karoline skulle skicka sin portfolie till hans förlag.
Vi har fått flera idéer om hur vi som illustratörer och författare ska kunna hjälpa varandra. Vi får se vart de tankarna leder så småningom.

/Gunnel

 

 

 

 

Jag har en idé till en bok, vad gör jag nu? Del 1

Jag har fått många frågor om hur man gör för att ge ut en bok. Här kommer min väg fram och erfarenheter från att inte kunna någonting om bokutgivning, till att ha gett ut en bok på eget förlag.

Jag kan än så länge väldigt lite, det finns dem med mycket mer kunskap i ämnet. Besök gärna Kim m Kimselius hemsida . Kim är en fantastisk författare och en enastående egenutgivare, dvs. hon ger ut sina böcker på eget förlag med stor framgång. Hon håller skrivarkurser flera helger på sommaren i Eringsboda och har även distanskurser. Dessa kurser har i tidningen Skriva, utsetts till en av landets bästa

.

Jag själv har aldrig haft någon egentlig dröm om att bli författare. Det var berättelserna som ville skrivas ned. Sagorna började pocka mer och mer på uppmärksamhet. Till slut  satte jag mig  ned och började skriva. Jag skrev bara rakt upp och ned själva storyn. Jag brydde mig inte om grammatik eller rättstavning. Jag ville bara få ned allt på papper så jag kunde se hur det såg ut. Första manuset blev väldigt rörigt. Då blev det dags att skriva om, lägga till och dra ifrån. Boken ”Svenska skrivregler” införskaffades. Jag har bara grundskolans svenskaundervisning, samt att jag läst ganska mycket genom åren. Mest facklitteratur och barnböcker.

Så småningom behöver man låta någon annan läsa det man skrivit. Någon som läser manuset för första gången har lättare att se om historien saknar logik någonstans, tankehopp eller om du har en massa upprepningar osv. Denne någon behöver vara en person man litar på. Kritik är ofta svårt att både ge och ta. Den man visar för behöver också förstå att det är ett icke färdigt manus de håller i sin hand. Många är inte vana att läsa ett tidigt utkast av en story. Ju mer du har bearbetat texten innan du lämnar den ifrån dig till en testläsare, desto bättre.
Du kan t.ex. skriva frågor som du vill att de ska svara på när de läst manuset. Be dem att först läsa ditt manus, sedan gå igenom frågorna och läsa texten igen. När jag skrev på min novell till antologin ”Morden på Färgargården” upptäckte jag att min syster förstod en viktig ledtråd som hade med en kakelugn att göra. Mina barn förstod inte alls den ledtråden eftersom de inte bott i ett hus där man eldade i kakelugn. Jag fick skriva om vissa bitar i den novellen. Utan testläsare i olika åldrar hade jag inte insett att jag missat den detaljen. Jag tog för givet att alla förstod vad jag menade.
Jag bad min sambo och mina vuxna barn att läsa mina allra första texter. Det gick bra, men jag förstår att det kan vara svårt. Man ska ju fortfarande vara sams efter att man fått kritik på sitt dyrbara manus. Lite senare vågade jag släppa iväg dem till min syster och bror.

Karoline Antoniusson

Jag frågade Karoline, min näst äldsta dotter, om hon ville göra illustrationer till boken. Hon var först lite tveksam men efter att ha fått fundera lite på det, ville hon gärna vara med. Hon har alltid målat, jobbat i lera och varit väldigt kreativ ända sedan hon var riktigt liten. Sagorna behövde bilder, så det kändes naturligt att hon skulle göra dem. Karoline har tillsammans med sina syskon tillbringat stor del av sin barndom hemma hos morfar och mormor på deras gård. Sedan hon var liten har hon hört mig berätta historierna som hänt på gården.
Känner man ingen illustratör så kan man söka på nätet. På Facebook finns flera grupper, ”Illustratörer på Facebook” och liknande.

I det här läget skickade jag två stycken barnboksmanus till fem stora förlag. Idag inser jag att jag skulle besparat förlagen det jobbet. Men just då ville jag bara se om jag fick någon reaktion från dem. Det fick jag, genom de standardrefuseringar jag fick tillbaka. Förlagen får in så många manus att de inte hinner läsa allt. Om de läst mina manus eller inte, vet jag inte. Men tillbaka kom de med ett artigt ”Nej tack”.

Jag köpte också Kim M Kimselius skrivar bok: ”Att hitta glädje i skrivandet” samt Kristina Svenssons: ”Författarboken”  och ”Förverkliga din bokdröm”. Dessa böcker var till stor hjälp genom hela processen fram till färdig bok ut till butik. Jag läste dem både fram och baklänges. De fick följa med som kvällsläsning på vår semester. Jag insåg att jag behövde få mer hjälp med skrivandet så det  blev det dags att anmäla mig till en skrivarkurs hos Kim Kimselius.
Mer om det i del 2 av ”Jag har en idé till en bok”.

 

Ännu en butik!

För en dryg vecka sedan var jag inne på Akademibokhandeln i Norrköping för att visa upp vår bok. De bad att få låna ett exemplar och återkomma. Det blev en nervös väntan i några dagar.

De tyckte den var en väldigt söt berättelse och fina bilder, så de ville absolut köpa in ett antal böcker. Så nu står den där på hyllan bland de andra fina böckerna! Jag blev så klart väldigt glad, några små glädjeskutt blev det på väg till bilen.  🙂

/Gunnel

Kvinnorna i mitt liv. Moster Thyra

Moster Thyra var pappas moster. Hon föddes 3 april 1909, som nummer 3 av 4 döttrar. Lillasyster Sigrid Viktoria dör 1912, 2 år gammal. Storasyster Gerda Karolina dör 1938, 40 år gammal i TBC. Gerda efterlämnar 2 små barn som då är 3 och 4 år gamla. Barnen bor tillsammans med sin far, hans föräldrar och en hushållerska.

Thyra arbetade först hemma på gården men tar vid 22 års ålder tjänst som hembiträde hos en handlare. Hon fortsätter att hela sitt liv jobba som hembiträde, hushållerska, serverar på fester och som städerska på olika arbetsplatser. Precis som farmor hade hon lärt sig hemifrån att vara arbetsam, ärlig och plikttrogen. Vilket också syns i alla hennes betyg från arbetsplatserna.

”Thyra Johansson som varit anställd hos mig från den 1 maj 1932 till den 1 mars 1934 har nu själv begärt sig ledig. Hon är kunnig i matlagning och bakning, samt duktig i allt inom ett hem förekommande sysslor. Under den tid hon varit hos mig, har hon alltid visat sig ärlig, pålitlig och ordentlig, samt skött sitt arbete till min fulla belåtenhet. Varför jag på det varmaste kan rekommendera henne.”
                                                                                     Norrköping den 28/2 1934

                                                                                                 Aina Ericson

Thyra hade i unga år en fästman och det skulle bli giftermål. Men något hände och fästmannen gifte sig med någon annan. Vad som gjorde att bröllopet ställdes in var det ingen mer än Thyra som visste. Thyra bestämde sig sedan för att aldrig gifta sig över huvud taget. Det fanns några som varit intresserade men hon hade bestämt sig. Istället blev systern Anna, min farmor, och hennes familj även Thyras familj. Hon finns med när pappa föds, döps konfirmeras osv. Hon finns så ofta hon kan ute på gården hos farmor och farfar och hjälper farmor i köket, bakar, mm. Hon kunde vilja så mycket, att hon ibland tog över farmors områden i lite väl stor omfattning. Vid pappas födelsedagar, ville alltid Thyra berätta hur dagen hade varit när hon fått veta att farmor hade födslovärkar. Hur hon hade knäskurat ett köksgolv, slitit av sig förklädet och kastat skurborsten i hinken så vattnet skvätte. Sedan sprang hon de 2,5 km från sin arbetsplats och hem till farmor. Jag hörde aldrig farmor själv berätta om förlossningen.
”Ja, du var ju med, så du vet ju hur det gick till”, sa alltid farmor. Hon visste att Thyra inte hade någon annan.

Jag i knät på farmor Anna på min 1-årsdag. Storebror Åke och storasyster Britt-marie i famnen hos moster Thyra.

Thyras och Annas mor, Anna Carolina, dör 11 februari 1957. När sedan deras far, Ture blir sjuk flyttar han hem till Thyra. Där sköter hon tillsammans med Anna om honom fram till hans död, samtidigt som hon och Anna sköter sina arbeten.

Vid varje jul fick vi barn hemstickade strumpor. Ofta med en stor sedel gömd inne i någon av strumporna. Vid midsommar hade hon alltid med sig dragspelet och spelade tillsammans med sommargästerna som bodde på gården. Vid jul fanns hon där. Hon ingick i familjen, som en extra farmor. Men hon var mycket strängare än farmor. Något vi barn kunde uppleva som jobbigt, men vi anpassade oss.
Thyra tyckte inte om okammat hår. Något som jag inte tyckte gjorde nåt. Det blev ju snabbt rufsigt igen, så varför borsta? Fick hon tag i mig, satte hon mig på en stol och så åkte stålkammen fram, tillsammans med en skål vatten. Mitt långa, toviga hår vattenkammades med stadiga tag. Fastän det gjorde ont, satt jag tyst.  Jag visste att hon menade väl och man sa inte emot Thyra. Hon flätade håret så hårt, att jag såg nästan ut som Pippi Långstrump. När mina syskon senare fick se mig, frågade de med ett flin: ”Har Thyra varit här?”.

4 juli 1979 dör Thyra i cancer 70 år gammal. I hennes hem hittade mamma och pappa ett brev, där hon  beskrev hur hon ville ha sin begravning; lugn och stillsam, precis som hennes liv varit.

 

Köp boken Morfar och humlorna från vår hemsida eller från Bokus.

Fler recensioner!

Några läsare har varit vänliga och skrivit recensioner på Bokus. Det är så roligt att så många hört av sig på olika sätt och sagt att de tycker om Morfar och humlorna. Det betyder såklart mycket för oss, att det vi skrivit och illustrerat är uppskattat. Samtidigt ger det eventuella kunder förtroende för boken och oss som författare och illustratör. Som okänd författare jobbar man lätt i motvind, så allt som kan ge läsaren tillit till boken, är viktigt.
Vi har också börjat få förfrågningar om när nästa bok kommer.
Den beräknas utkomma våren 2018. 🙂

/Gunnel

Vi firar!

1.Den här helgen är det ett år sedan vi på allvar sjösatte projekt bokutgivning! Massor om egenutgivning har vi lärt oss under det här året. 2. Vi har precis passerat 1200 gilla på FB. Välkomna alla nya! 3. Det viktigaste: Vi har omarbetat fraktkostnaderna och fått ned priset för frakten på 1 st bok, samt att vi sänkt priset på boken! En bok tillsammans med frakten kostar nu på vår egen hemsida 129 kr. Vill du hellre handla på Bokus kostar den där 138 kr. Som du ser har vi många olika läsare

Vårarnas ”kosläpp”.

Bland det bästa jag visste när jag var liten, var att få vara med och se hur glada korna blev när de släpptes ut på sommarbetet. Mamma och pappa visste också om hur mycket jag tyckte om det. De såg oftast till att släppa ut korna på en lördag, när jag var ledig från skolan. Korna blev som tokiga, råmade och skrek, ibland började de stångas med varandra. Efter en stund brukade de lugna ner sig och börja beta av det gröna friska gräset i stället. Eller springa utmed staketet runt hela hagen. Som om de såg efter hur stor hagen var.
Det är så roligt att se att vårarnas kosläpp nu blivit till en stor och populär attraktion på gårdar runt om i landet.

Med korna ute på bete så blev ladugårdsarbetet mycket lättare och tog inte så lång tid. Istället tog arbetet ute på åkrarna vid, skörd av ensilage, hö osv. Staket skulle lagas och flyttas.

Ett år när vi efter en söndagsutflykt kom hem, möttes vi av sommargästerna som bodde på gården. Gunnar och Barbro hade varit ute och gått, och fått se att en av korna hade kalvat ute i hagen. Hur spännande som helst nu när mamma och pappa inte var hemma. Ingen av dem visste riktigt vad de skulle göra, så de gick till granngården för att få hjälp. Där fanns Sven-Olof hemma. Han hämtade vår farfar som bodde ett litet stycke bort.

Tillsammans åkte de iväg med traktor och vagn och lastade på kalven på vagnen. Kon Lucy gick självmant med hem.

Det hade såklart inte varit någon fara om både kon och kalven fått vara kvar i hagen tills vi kommit hem. Men det sa pappa inte till dem, utan tackade så mycket och ”det var ju en j…a tur att ni såg det”. Han och mamma såg hur stolta de var över att  de lyckats med sitt äventyr och fått hem kalven säkert till ladugården. Farfar visste ju också att det inte var någon fara att vänta tills vi kommit hem, men han tyckte säkert det var roligt att få rycka in och vara behövd.
Det är jag som syns där, längst till höger.
Jag får se om det kommer med i någon saga framöver..

/Gunnel

 

Boken ”Morfar och humlorna” köper du hos Bokus eller direkt från oss. Vi skickar boken senast dagen efter du lagt din order.